Två nygamla sätt att förstå verkligheten
Vi har två liv. Det andra börjar…
Allt jag skrivit kan sammanfattas med några meningar
1. Jag klättrade halva livet på Kunskapens träd. Skrev vetenskap i 20 år.
2. Efter halva livet upptäckte jag att man får ju inte äta Kunskapens frukter. Förbjudet. Man ser mer om man står vid trädets rot. Så jag började klättra ner. Men det är långt svårare att klättra ner än klättra upp.
3. Allt blev upp och ner och bak och fram.
För 15 år sedan upptäckte jag en Ny ideologi, en ny språkvetenskap och ett nygammalt sätt att betratka verkligheten.
(Visa några böcker)
Jag kallar detta sätt att tänka för vetenskapskonst. Motsatsen till konstvetenskap
Skrivit ca 40 böcker om ämnet och kanske 4000 sidor.
Det är en klar fördel om det visst ett visst mått av galenskap.
1. Individualistisk socialism är konstens ideologi. Där rött är blått och blått är rött. Dvs tvärtom. Motsatsen till Marx socialism
2. Allmän socialism är dess avbild. Hela vänsterrörelsen förnekar den solitära individen och tror att bara flockdjuret existerar. Just därför finns den tidlösa konsten som hyllar individen frigjort flocken.
3. Flockdjuret människa är en produkt av hierarkiska klankulturer som är vår äldsta samhällsform. En kulturgen som spökar än idag och som förstärks av humankapital-kulturen, meritokratins baksida. Humankapitalism. Monarkierna var ju de sista klankulturerna. Jämlikhet kan inte existera i klankulturer. Men privata företag lever precis samma kultur, som demokratin avvisar.
4. Individualistisk socialism söker just detta: Riva alla klankulturer.
5. Även Vetenskapen hävdar tyvärr att människan är ett flockdjur. Ja det är sant om man tittar med vetenskapens öga. Med konstens öga finns det två former av individualism
6. Och två motverkande krafter som hävdar respektive form av individualism.
7. Konsten kallar det vetenskapliga narrativet för det allmänna. Medan det egna narrativbefriade synsättet är det enskilda.
8. Svenskan har inte ens ett ord för solitär ensamhet som engelskan. Engelskan har solitude och loneliness. Det ena negativt ångestladdat och det andra positivt laddat. Man måste överkomma sin ensamhet för att finna sin solitära ensamhet
Ett universellt broderskap finns i varje hjärta som slår, sa Chaplin.
Men inte i flockdjuret människa som marxismen tror på.
Bara i ensamhet finner vi oss själva. Och när vi finner oss själva finner vi även oss själva i alla våra bröder i solitär ensamhet. Fd fascisten Miguel de Unamuno i Spanien.
Konsten och vetneskapens världar förstår på två olika sätt. Intuitivt subjektivt eller rationellt objektivt.
Subjektiviteten är sanningen säger konsten.
Objektiviteten är det enda som vetenskapen kan hantera.
Känna med hjärtat eller tänka med hjärnan är de två eviga motkrafterna som finns överallt. Även i bokstäver
9. Ny språkteori som hänger ihop med ideologin:
10. Förstå verkligheten som verb eller substantiv.
11. Som man ropar får man svar. Naturen/kulturen svara med ett eko. Man ser sin egen självbild och är övertygad om att det är sanningen.
12. Konsten säger att konsten är att att cykla/dansa. Vetenskapen studerar cyklisten/dansen.
13. Alla analfabeter, dyslektiker, barn och djur förstår med verb. Alla högutbildade förstår världen med subsntantiv
Orsaken är välbekant sedan gammalt.
Bokstäverna som form tar makten över individen.
Som ett kors i kyrkan, en kostym, professorstitel, hijab etc
En omedelbar kunskap överförs i formen. Något som alla reklammakare känner till.
Man skall skyla sitt huvud i för Gud. Det borde gå lika bra med en keps, hatt, eller mössa. Men det är formen en hiajb som människan tror att Allah kräver. Judarna bär en symbolisk kippa och har förstått. Amishfolket har en halmhatt.
Öronen förstår mer än ögonen, sa Biskop Ambroisus för 1700 år sedan. Bokstäver dödar hjärtat sa aposteln.
Man högläste fram till medeltiden
Skriften fördärvar hjärtat,
skrev Jean-Jacques Rousseau under 1700-talet
Det har upprepats 100-tals gånger. Men än har inte språkvetenskapen insett att verb är inte samma som substantiv
Schiller i Europas nationalsång
Magiken förenar oss
Som kulturer, och vanor har separerat. Alla människor blir bröder
Denna solitära ensamhet betonas överallt inom konsten.
Konsten är den mest intensiva form av individualism som världen någonsin skådat, skrev Oscar Wilde under 1800-talet.
Det finns hundratals exempel på ideologin individualistisk socialism inom konsten, t ex hos Goethe, Shakespeare, Kierkegaard och Cervantes. Mängder med moderna filmer gestaltar samma intuitiva grundvara, t ex filmerna The Mission med Robert de Niro från 1990-talet och Djävulen går i Prada.
Picasso sa att den högsta konstformen är att måla som ett barn. Horatius skrev utan att tänka. Man kan inte göra två saker samtidigt, menade han. Jag brukar använda samma metod.
När vi lär oss läsa och skriva börjar vi förstå den välrd som skolan utbildar oss i. Medan vi förlorar den värld som lever i dialekter och det språk som barn talar. Analfabetens värld är inte samma som den med massor av humankapital.
Varje skrivet ord är ett substantiv som når hjärnan via ögonen. Varje talat ord är ett verb som når öronen.
Bägge förmedlar innehållet i formen. Men substantiv är inte samma som verb.
I begynnelsen var det talade ordet. Det skrivna kom för 6000 år sedan. Blanda inte ihop verb och substantiv till en soppa.
Magritte målande en bild på en pipa med titel: Detta är inte en pipa.
Verb förmedlar solitära enskilda begrepp. Medan substantiv förmedlar påhittade allmänbegrepp som uppkom med skriftspråket. Skrivna ord kan inte förmedla det absolut enskilda. Bara det allmänna. Två världar uppkom när vi skapade skriften.
Tidlös konst har alltid en och samma inställning: Det enda universella är det enskilda begreppet, säger t ex poeten William Blake, författarna Montaigne, Rousseau, James Joyce, Goethe och Miguel Cervantes. De inser intuitivt men kan inte utveckla ämnet. Som bönder med ordspråk och språkvetarna om bokstävers mening.
Livet levs med enskilda verb och/eller allmänna substantiv. Du väljer vilket. Hunden förstår bara verbet ”sitt” men inte ”s-i-t-t”, som inte längre betyder ’sitt’. Finns allmänbegreppet människa, hund, katt eller siffran 1? Varje skrivet ord betecknar ett allmänbegrepp. Varje not betecknar ett allmänt ljud. Finns dom? Nästan varje ord har en allmän och en enskild mening. Einstein sa en gång:
– Jag vill inte vara en Einstein! Jag är bara Einstein.
Samma uppdelning finns överallt. Nästan alla förstår fortfarande musik bara med öronen. Många duktiga musiker är analfabeter i noter, t ex Paul Mccartney och Benny Andersson. De kan bara förstå musik med hjärtat.
Samma när vi läser böcker. Om boken börjar leva sitt eget liv är det en bra bok. Den förenar texten med människan. Barn förstår så. De tror att Kling och Klang är verkliga poliser. Inte Lindrgrens påhitt.
Om inte blir det ett objekt som vi förstrött läser
Samma när vi ser på film. Två sätt att se. Konsten söker alltid lura dig till den förståelse där du glömmer bort dig själv.
Men inga böcker som utvecklar humankapital har det intuitiva perspektivet. Den tar med tiden makten över medvetandet.
Kulturpendelen slår idag tillbaka mot den intuitiva naturen. Tron på humankapital som lösningen på samhällproblemen är det som skapar konflikter och politiska polarisering. Vi har tappat den intuitiva kompassen.
Mycket mer skulle kunna sägas. Det här skrapar bara lite hasitgt på ytan av vad jag skrivit. Men de två motkrafterna det enskilda mot det allmänna är grundprincipen.
